Skrattar du?
Tänk att man kan bli så road av det faktum att det finns människor på jorden som vantrivs så till den grad i deras egna kroppar att de överväger att avsluta sina liv. Så road över kvinnor som kämpar varje dag med att framhäva sin feminina sida för att slippa bli kallade för män. Road över grabbar som vandrar omkring i supertighta undertröjor som sakta men säkert förstör deras ryggar och revben, bara för att slippa se sina bröst.
Det är roligt med personer som äntligen vågar stå upp för sig själva och tala om för dig vilka dem är. Som ber dig att använda ett annat pronomen och namn än vad du är van vid, för att dem ska orka med sin vardag.
Ännu mer festligt blir det givetvis om transpersonen försöker stå upp för allt hat dem får på grund av sin identitet. Om hen biter ifån. Något att skratta åt vore ju om personen led av självskadebeteende, djup depression, ångest, stark könsdysfori, social fobi, telefonfobi på grund av sin röst, komplikationer under korrigeringen, frånstötande av familj och vänner, ensamhet, förvirring, rädsla och en otroligt stark sorg. Det finns människor som gör precis just det på transpersoners bekostnad. Skrattar.
Det är roligt med personer som äntligen vågar stå upp för sig själva och tala om för dig vilka dem är. Som ber dig att använda ett annat pronomen och namn än vad du är van vid, för att dem ska orka med sin vardag.
Ännu mer festligt blir det givetvis om transpersonen försöker stå upp för allt hat dem får på grund av sin identitet. Om hen biter ifån. Något att skratta åt vore ju om personen led av självskadebeteende, djup depression, ångest, stark könsdysfori, social fobi, telefonfobi på grund av sin röst, komplikationer under korrigeringen, frånstötande av familj och vänner, ensamhet, förvirring, rädsla och en otroligt stark sorg. Det finns människor som gör precis just det på transpersoners bekostnad. Skrattar.
