På öppet vatten
För inte kan jag väl le, inte kan jag dunka dig på axeln och gratulera åt dina framgångar. Från min sida av staden där lyktstolparna för länge sedan slocknat och fasaden på stadshuset fäller sin färg, vill jag sänka din räkmacka som håller dig flytande på livets vågor.
Du föddes med turen på din sida och för den som kämpar hårt blir du en måltavla för irritation. Inte bara dina skor, din tiger till husdjur och ditt namn som cirkulerar i stadens finaste kvarter är en käftsmäll. Hela din existens får mig att hårt pressa mina tänder mot varandra och knyta händerna i fickorna. Självbehärskning för en kille som jag, med en inre flamma som blir allt större vid minsta vindpust, är näst intill omöjligt. Jag kan inte längre välja om jag vill se din skuta sjunka när vågorna blir för höga eller vackert vänta tills du själv gett dig ut på för mörka vatten. För inte ska du väl låta andra ro i land åt dig?
